I en förvandlad stad brukar jag tänka ibland när jag besöker staden. Henning huvudpersonen i Fogelströms oöverträffade Stockholmsskildring (stadböckerna) inflyttade till staden för 150 år sedan. Böckerna sträcker sig från 1860 till 1880. Södermalm var till stora delar obebyggt där byggde Henning så småningom en enkel boning för sig och Lotten. Inte mycket som är sig likt sen den tiden. Det var genom dessa böcker jag lärde mig att sumprunkare faktiskt var ett yrke.
När Henning träffade Tummen som blev hans bäste vän och vägledare i det grymma stadslivet ordnade Tummen så att Henning blev sumprunkare, som är en äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut. Rent praktiskt gick det till så att skärgårdsfiskare som seglat till en stad för att sälja sin fångst förvarade den i sumpar som var bundna under båtarna. Sumprunkarna fick sedan gå dit på nätterna och gunga båtarna fram och tillbaka för att friskt vatten skulle strömma i sumparna och hålla fångsten vid liv. Några "sumprunkare" kom på att om man hängde en stor sten eller en tyngd i ett långt rep i masten och satte den i svaj, som en klockpendel, så slapp dom det jobbiga att gunga båten.