Dag efter allhelgonahelgen, kallt minus tio grader under natten. De vackra blommorna i minneslunden har som genom ett under överlevt kung Bores attack. Rimfrosten som lagt sig som om florsocker strötts på blombladen blir så vackert mot den lågt stående solen som precis i lagom mängd förser dem med solstrålar och så sakteliga tinar upp dem. Den här helgen vet vi vad nästan alla Svenskar gjorde, nämligen hedrade föräldrar och vänner som lämnat oss med en blomma ett ljus och en tanke. En fin gest tycker jag. Barnet som på den översta bilden lagt med en liten påminnelse till sin mormor i himlen. Tycker jag är fin, "Du finns med oss i allt vi gör. Sluta aldrig ringa, avslutat med ett hjärta." Vem vet det kanske fungerar ska jag komma ihåg till nästa år och göra sammaledes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar