I dag är det hundra år sen Johan Alfred Andersson Ander vandrade Långholmens fängelsegård fram till den från Frankrike nyinköpta giljotinen. Kom att att bli första och sista gången som den användes, dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. Läser i avisan att 20 procent av Sveriges befolkning är positiva till dödsstraffet jag antar att ju större kriminaliteten blir i landet med allt grövre brott och MC-gängens maffia liknande framfart kommer den procenten att öka ytterligare med tiden. MC-gängen tar livet av varandra då och då, så där är det i alla fall en viss självsanering. Annars har jag en känsla av att polisen i mycket större utsträckning borde göra razzior hos de skinnklädda skäggiga gangsterna. Samtidigt slås jag av att jag har läst om Johan Alfred Andersson Ander så många gånger under mitt liv att jag ibland tror jag att jag kan den utantill. Första gången var 1960 då det gått 50 år sen avrättningen. Sen har det fortsatt 1960 och 1970 och så vidare fram till idag då det gått hundra år. Ni kan ge er den på att om 10 år så skrivs det om avrättningen igen. Undrar gör jag om skarprättaren Dalman tyckte att det var en lättnad att slippa hackan då han oftast var tvungen att utdela två hugg innan huvudet skiljdes från kroppen. Med giljotinen var det bara ett snöre som han behövde dra i för att utlösa bilan som med god fart for nedåt och kapade vad den skulle. Undrar gör jag också hur hans tre söner kände det att vara medhjälpare avrättningarna, den yngste så ung som 17 år vid just den här sista avrättningen. En sak vet jag, att om det varit jag som deltog som 17 åring skulle jag mått mycket dåligt i många år efteråt.
Detta är historia men inte slut som tidningshistoria, tro mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar