Mässan

Ett par bilder till från fotomässan. Har funderat på varför jag inte riktigt uppskattade flera av utställningarna på mässan, tror mig också kommit fram till varför. Flera hade använt sig av HDR teknik (High Dynamic Range) vilket innebär att man i samma bild kan ha både väldigt mörka och väldigt ljusa bildpunkter. För att få fram det tar men flera exponeringar med kameran på samma motiv. Dessa ska vara normalt exponerad respektive under och överexponerad. Ju fler bilder man lägger samman desto större omfång får man. Klart att det blir väldigt effektfullt på många bilder. I mina ögon blir det mer som målningar. Det var anledning nummer ett, nummer två är att så många av de utställda fotona var arrangerade. Typ gatufoto som var arrangerad i studio varför undrar jag, sådana bör väl tas ute på stadens gator?

Fotomässan

Så var det fotomässa i år igen, gick runt tillsammans med Christer och Krister. Mycket av allt möjligt ungefär som det brukar. Många fotoutställningar dock ingen som gjorde något större intryck på mig, betyder inte att de var dåliga inte alls men fastnade bara inte i min arma skalle. Retrokameran Fuji X100 som jag gissar många mässbesökare bespetsat sig på att få klämma och dra i spakarna på visade sig vara endast ett tomt hus. I plexiglashuv till och med, kommer tydligen ut i handeln först i vår. En kamera som väcker habegär om den håller vad den lovar. I Nikons monter fanns också som vanligt läktaren med de groteskt stora teleobjektiven uppställda som så många vill kolla. Att gå omkring med ett sånt vidunder måste ju vara rena döden för ryggen och att försöka fota på fri hand kan man glömma. Antar att det är sportfotografer och naturfotografer som har användning för dem. Modefoto är också en företelse som återkommer år efter år på mässan, handlar egentligen bara om att fota smala kraftigt sminkade unga tjejer ofta i utmanande poseringar och så står det nån antagligen känd modefotograf och berättar vad han gör och varför. Å jag begriper ingenting av det, för mig är det reklam kort och gott, tillför knappast fotografin något kan jag tycka.

Annars en kul mässa, men det där eländiga betonggolvet man trampar omkring på kändes inte bra i ben och ryggefter fyra timmar då gav jag upp.

   

Natta

Hittade ett par nattbilder i bildlagret, var inte mer än så. Har just sett sista avsnittet av den Danska serien Forbrydelsen eller Brottet som den heter på Svenska. Otroligt duktiga de där grabbarna på andra sidan sundet att göra spännande TV. Tio avsnitt och varje avsnitt har varit spännande med en förfärligt invecklad story, med nya infallsvinklar i varje del. Till slut löste Sarah Lund den stora gåtan vem som var den stora gangstern. Det kostade på då hon blev tvungen att i nödvärn skjuta en kollega i slutet som var den skyldige. Det ni det var en saga för vuxna det. I alla fall, bra var den.         

Fika

I dag är det hundra år sen Johan Alfred Andersson Ander vandrade Långholmens fängelsegård fram till den från Frankrike nyinköpta giljotinen. Kom att att bli första och sista gången som den användes, dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. Läser i avisan att 20 procent av Sveriges befolkning är positiva till dödsstraffet jag antar att ju större kriminaliteten blir i landet med allt grövre brott och MC-gängens maffia liknande  framfart kommer den procenten att öka ytterligare med tiden. MC-gängen tar livet av varandra då och då, så där är det i alla fall en viss självsanering. Annars har jag en känsla av att polisen i mycket större utsträckning borde göra razzior hos de skinnklädda skäggiga gangsterna. Samtidigt slås jag av att jag har läst om Johan Alfred Andersson Ander så många gånger under mitt liv att jag ibland tror jag att jag kan den utantill. Första gången var 1960 då det gått 50 år sen avrättningen. Sen har det fortsatt 1960 och 1970 och så vidare fram till idag då det gått hundra år. Ni kan ge er den på att om 10 år så skrivs det om avrättningen igen. Undrar gör jag om skarprättaren Dalman tyckte att det var en lättnad att slippa hackan då han oftast var tvungen att utdela två hugg innan huvudet skiljdes från kroppen. Med giljotinen var det bara ett snöre som han behövde dra i för att utlösa bilan som med god fart for nedåt och kapade vad den skulle. Undrar gör jag också hur hans tre söner kände det att vara medhjälpare avrättningarna, den yngste så ung som 17 år vid just den här sista avrättningen. En sak vet jag, att om det varit jag som deltog som 17 åring skulle jag mått mycket dåligt i många år efteråt.

Detta är historia men inte slut som tidningshistoria, tro mig.

Carpe 

In every streets

Stan är inte så dum en gråmulen november dag. Tittar man till lite extra finns det färg som lyser upp det gråa. Det gäller bara att vara uppmärksam så finner man det fina i vardagen, kallt invänder en del å det kan det ju vara. Vad gör vi då, klär oss varmt naturligtvis, vi lever i detta klimatet vi har och har att rätta klädsel efter det. Cappiche. Snart kommer snön också, i natt enligt prognosen då blir det vitt och fint, vi får hoppas på pudersnö. Du har väl bytt till vinterdäck? 

Arkitektur kanske

Sista hyfsade exponeringarna från senaste Tri-X rullen sen får det var nog med den. Med det menar jag att de är hyffsat rätt exponerat inte vad det gäller motivet. Där råder det säkerligen delade meningar om de över huvud taget skulle visas, nu tycker ju jag det så det får bli så. Nästa rulle är just inmatad i kameran så var säker på att du kommer att pinas med fler testexempel från den analoga världen vad det lider. Det är sådana risker du tar när du tittar in här, skulle du drista dig att kommentera nån gång så tas det tacksamt men bara om du har lust förstås. Hörde ett skämt här om dagen uppfunnet av en herre vid namn Björn som sa att han har fotografiskt minne det klickar nämligen jämt. 

Friday evening on my my mind.

Sakta vi gå genom staden

Jo så var vi i staden denna torsdagen också, mamsell H, sillpackare Ek, birfilare Jan, fågelfängare Häll samt jag själv matros HasseL. En luguber lunch intogs på ett mathak vid Norra Banantorget. Vår vana trogen besöktes gubbdagis 1, Kjell & CO för att snart följas av gubbdagis 2, Clas i Sjön. Där fågelfängaren hittade en LED lampa för den sjuarmade ljusstaken som snart tas fram och hädanefter benämnes LEDstaken. Vår vana trogen följde därefter en promenad utmed Queenstreet fram till Old Town vilken vi passerade via turiststråket nr 1 för att så småningom hitta fram till vattenhålet vid Slussen, nämligen restaurang Strömmen där vi serverades gott och starkt lätt gulfärgat vatten med  viss procent.

Birfilare, dålig fiolspelare

Fågelfängare lockade med rönnbär i fällan.

Glöm nu inte att klicka på bilderna och glutta på dem i större format, de ser bättre ut då.

Gutår sup mig till som Bellman skulle sagt.

Cannot speak for all the rest

 

Drog in till stan  med analogen, gick runt på söder och sköt upp en rulle Tri-X. Återigen för att försöka hitta rätt bländare och tid för olika ljusförhållanden med film i kameran, inte lätt det här alls. När jag fick syn på texten på taket "cannot speak for all the rest" kom tanken att det kommer troligen att stämma in på många av exponeringarna. Lämnade in filmen på Svenska Kort på eftermiddagen efter rundan på söder och kunde hämta den en timme senare.Å som sagt texten på taket stämde bra för många av bilderna efter framkallningen. Mycken trial and error årterstår innan jag känner mig nöjd med analogfotandet. Men å andra sidan det är så en hobby ska vara ständig utveckling.   

That´s all folks     

Den gamle analogen

Den gamla analoga kameran har inte varit lätt att tas med. Först höll den inte ljustätt, fixat nu. Sen det där med att fokusera rätt alltså i meningen att välja rätt bländare och tid för rådande ljusförhållande. Huga, det har jag glömt av har jag kommit underfund med. Det är erfarenhet som behövs för det, vilket man får efter många års fotande med film. Med digital kamera och prismamätning vilket betyder att kameran fokuserar på flera punkter på motivet och kör igång processorn som snabbt räknar fram lämplig bländare och exponeringstid, det ska man ha i huvudet vid fotande med en analog kamera. När man nu som jag har tappat den programsnutten i hjärnan som ska motsvara processorn då ligger man illa till. Blir att börja om från början och införskaffa den där erfarenheten igen, med mycken trial and error. Ja inte har det blivit speciellt många exponeringar som blivit godkända inte, kanske en fjärdedel av en trettiosexbildersrulle kan betecknas som någorlunda godkända. Nu har jag en rulle i kameran igen, har tittat på kameran i två veckor nu men bara skjutit tre bilder ännu. Får se om jag tittat färdigt imorgon och försöker mig på det analoga igen, man får f-n inte ge sig tror jag. Tmax och TriX är filmtyperna som jag använt mig av med 400 ASA känslighet på båda å svartvit film som synes. 

Carpe å sånt där dravel....   

Stadsbilder

På stan promenerande hit och dit, tar en bild här och så en där. Så där håller det på tills jag tröttnar och vänder hemåt igen. Väl hemma laddar jag in bilderna från kameran till datorn och tittar igenom dem. Ofta tycker jag vid första påsikten att asch det där har jag ju avbildat flera gånger förut. Så får de ligga en tid å slumra i datorn tills jag tar fram dem en tid senare. Då händer det ibland att va sjutton de duger väl att pumpa upp i bloggen då har jag i alla fall åstadkommit ett inlägg i den. På det viset kom det här inlägget till, lördagen är räddad, än är inte bloggen död. Var är solen, bara grått råder ute och snön har smält bort så det där vita som låg på marken och lös upp en litet tag är ett minne blott. 

Carpe 

Tre Kronor

Stadsmuseet är inget dumt ställe att kolla in på om man är intresserad av Stockholms historia. Fotoutställningar som nu över förortshus till exempel. Eller så kan man ta en trappa upp och kika på modeller av tidig bebyggelse för olika delar av staden å så slottet Tre Kronor som totalförstördes i en brand 1697. Kalle dussin fick hastigt ge sig av från slottet han var då 15 år, och hade ännu inte hunnit med att starta en massa onödiga krig. Det är konstigt att en sån krigsgalning kunde benämnas hjältekonung, järnhuvudet och Karl den oövervinnlige? Det är ungefär som att kalla George W Bush för hjältepresidenten för att han startade Irak-kriget något som han tydligen säger sig ha blivit övertalad till i sina memoarer. Fan tror det! Vilket alltså måste betyda att Bush avsäger sig ansvaret eftersom han blev övertalad. Nog fan kan den där vitsen om likheten mellan en IKEA byggsats och en politiker stämma att det alltid saknas en skruv, eller?? 

Nog skulle det gamla slottet Tre Kronor sett mycket häftigare ut om det funnits kvar än den där kolossen som står där nu, tycker jag i alla fall.

Carpe

Frostnupet

Dag efter allhelgonahelgen, kallt minus tio grader under natten. De vackra blommorna i minneslunden har som genom ett under överlevt kung Bores attack. Rimfrosten som lagt sig som om florsocker strötts på blombladen blir så vackert mot den lågt stående solen som precis i lagom mängd förser dem med solstrålar och så sakteliga tinar upp dem. Den här helgen vet vi vad nästan alla Svenskar gjorde, nämligen hedrade föräldrar och vänner som lämnat oss med en blomma ett ljus och en tanke. En fin gest tycker jag. Barnet som på den översta bilden lagt med en liten påminnelse till sin mormor i himlen. Tycker jag är fin, "Du finns med oss i allt vi gör. Sluta aldrig ringa, avslutat med ett hjärta." Vem vet det kanske fungerar ska jag komma ihåg till nästa år och göra sammaledes.

Carpe 

Circus

Det är Palles öppna cirkusskola som har parkerat på torget i Vällingby City under höstlovet. En cirkusskola i Vällingby som består av 150 medlemmar varav en tredjedel är barn. Här kan barnen testa minicyklar, jonglera och prova än fler redskap under höstlovet. Ett stort intresse bland barnen att testa kunde jag se, kul! Riktigt kul med entusiaster som engagerar barn och får dem att våga testa som att gå på lina till exempel. Solen var på nedgång varför jag tyckte at det blev kylslaget, vad göra då jo besöka gamla anrika fiket Pallas som är lika gammalt som Vällingby Centrum. Lite tråkigt kan jag tycka att fiket blev moderniserat härom året vid upprustningen av centrumet. 50-tals charmen som fanns där gillade jag om än den var sliten.