Äntligen kom jag mig för att testa nya spårvagn 7. Egentligen nygammal för mig, sjuan tog jag nästan alltid till Grönan när det var dags för det årliga besöket i min ungdom.Det här vagnekipaget lär vara inlånat från något land i Europa.Tyst och fint rullar den i alla fall iväg på färden mot Waldermarsudde, kommer i snack med ett par som sätter sig bredvid mig som är här i staden och turistar, turista kan man säga att jag också gjorde. De berättar att de kommer från Blekinge, då blir jag riktigt konfunderad eftersom ingen har dialekt från Blekinge. Damen härstammade från Lappland och herrn från Dalarna snacka om lång flytt. Kolla in konduktrisens biljettväska, bara det alltså, en originalväska från spårvagnarnas storhetstid i den stolta staden Stockholm. 

Vid återresan klev en turist på vid Nordiska museet för att resa till Sergels torg som är slutstation. För det fick han punga ut med 40 bagare, inte billigt precis. Själv har jag subventionerat månadskort som pansio och tänker inte ens på att det kostar att åka kommunalt.

That´s all folks

En trött dag sover förfärligt dåligt just nu, finns ingen vilsam sovställning. Tvingade mig att ta bussen till Akalla tunnelbanestation vidare med tuben in till Centralen. Väl där nöjde jag mig med en kaffe och bulle på fiket. Löste ett korsord och ett sudoku, se där vilken meningsfull dag.
Kanske inte, men avslappnad i alla fall. Bara att kolla in folk på en järnvägsstation är kul det också. Olika språk vimlar det av bland alla personerna på stationen på väg åt något håll i världen. Oljud får man på köpet dessutom, när stationshuset byggdes 1871 på den gamla sjöbottnen av Klara sjö pålades det med trästockar ned i dyn utan att nå berggrunden. Det är de som nu ersätts med järnbalkar ned till berggrunden för att stöta upp stationsbyggnaden, den har nämligen sjunkit med två till tre millimeter per år. Å du vet det hade troligen känts konstigt om vi i framtiden fått klättra upp till perrongerna från stationsnivån.

Ten four and out...

En dag i början på december för två år sedan. Himlen var blygrå, regnet kunde komma när som helst. Det var nästan en känsla av natt trots att förmiddag rådde. Plötsligt öppnades en liten strimma i molnen och släppte igenom solen som om den endast ville lysa upp ladugårdsbyggnaderna för mig. En kort stund senare var det över och de mörka molnen bestod resten av dagen.

Senare efter regnet blev det riktig kväll med normalt mörker, regnvattnet på asfalten reflekterade gatubelysningen mjukt och fint. Hur ofta går vi ut och njuter av naturens nycker en kväll som denna med ljus och mörker som leker tafatt. Alldeles för sällan eller hur.

Ni har säkert sett den nån gång då ni passerat den strax innan avfarten till Arlanda flygplats till vänster om vägen. Jag har under många år tänkt varje gång jag passerat och sett kyrktornet, den där borde jag kolla in. I början på månaden när jag körde dottern till flygplatsen för flyg hem till USA bestämde jag mig. Den här gången ska det bli av på hemvägen. Å så blev det. Märklig kyrka, från E4 ser den ut som vilken gammal kyrka som helst. Den märkliga delen med statyer och stuckatur förväntar inte jag mig att få se på en kyrka från 1100-talet å andra sidan vad vet jag om sånt. Nätet förkunnar att det är en östtornskyrka som det endast finns 4 st av i hela landet. Tänk vad många människor som besökt kyrkan under nästan tusen år oavsett om de ville eller inte var de för tvingade att besöka kyrkans gudstjänster varje söndag. Om man sen betänker att de flesta kyrkor endast hade ståplats under den tidiga medeltiden och gudstjänsterna kunde bli flera timmar långa. på latin dessutom som kanske bara de adliga förstod. Vilken pina måste inte det ha varit. I mina ögon det närmaste helvetet man kan komma. Ja där gick jag kanske över gränsen, kändes rätt skönt faktiskt.

Amen

Kolla taket på regnskyddet, ser du två små simfötter. De tillhör en fiskmås som parkerade där.



Ja så var jag igång med att träffa torsdagsgänget igen. För mig var det premiär efter sommaruppehållet medans de andra redan varit igång en tid. Idag var de vänliga mot mig och föreslog en ovanligt kort promenad beroende på min krånglande rygg. I princip blev det inte mer än cirka en halv kilometer från det ena vattenhålet vid Medborgarplatsen till den andra vid Kornhamnstorg. Så kan vi inte ha det i framtiden gubbs utan jag hänger med så långt det går å när det blir stopp viker jag av å ni gubbar kan fortsätta. Annars kommer livet att gå vidare där livremmen sitter på er, tänk på det. Sista bilden visar Jan-Erik halsandes en sån där förfärlig ALE av märke Murphy nånting, men hur fan får man ner sån där engelsk smörja som de har mage att kalla öl. Det är ju nån sorts fosterfördrivardryck. Kan inte vara lämpligt att dricka eller hur, i alla fall inte om man är en riktig svenne med Mariestadsmuskel.

Ten four and out.

The black and white story, eller? Ja inte vet jag, tror nog att jag kallar det mesta av dessa för vimmelbilder. Bilderna varierar från Rom till Akalla, såväl som till Ostindiefararen Göteborgh. När jag under en längre tid plåtat en drös med färgbilder känner jag mig helt plötsligt mätt på alla dessa färger som rätt ofta tar bort koncentrationen från motivet. Vad jag egentligen menar är att i färg kan det uppstå flera motiv i bilden, lätt förvirrande emellanåt. Så provar jag att konvertera bilden till svartvitt och helt plötsligt träder huvudmotivet fram för mig. De andra färgklickarna liksom blir bakgrund istället för att konkurera. Så tycker jag ibland,
inte alltid, ibland kan jag tycka det omvända. Det tolkar jag som att en bild kan ge ett intryck första gången man tittar på den. Sen hamnar den i det stora bildlagret, ett halvår senare kan den ge ett helt annat intryck och kanske också att bilden ger mig en ny känsla. Fan du är inte en så dålig bild som jag ansåg första gången du dök upp. Helt plötsligt har den växt på nåt sätt eller jag vaknat till på nåt sätt. För all del det omvända kan lika gärna ske å då är det nog läge att radera skiten.
Som vanligt tycker jag att du ska klicka på bilderna för att skåda dem i ett större format, bilderna vinner på det.

Ten four and out

Planket uppstod i år igen efter att ha legat nere sen 1994 förutom 2007 då det tillfälligt uppstod igen. Vi får hoppas att det nu blir en ständigt återkommande fotohändelse som det var under åren 1982 till 1994. Planket visas vid Lilla Mejtens Gränd på Södermalm intill Vita Bergen. Här ställde särskilt inbjudna fotografer ut sina alster, som Micke Berg och Lars Epstein legendarisk DN fotograf med flera. Fri yta för amatör fotografer utnyttjades väl. Allt det här händer under en dag mellan 12.00 till 17.00, idag alltså den 21 augusti. Banne mig om jag inte ska smyga dit nästa år och spika upp ett par bilder, vi beslutade faktiskt det idag Christer (som jag kollade in utställningen tillsammans med) å jag, att hänga dit ett par alster nästa år.

Glöm inte att klicka på med kameran!
That´s all folks.

The time they are a changing.

Sigtuna den urgamla staden förärades ett besök idag. Det är en fin stad om man vill strosa runt en stund och kolla i affärer som är enkom till för turister. Å turist är man nog alltid vid ett besök i Sigtuna, hur man än vrider och vänder på det. Ett fik eller matställe hittar man i nästan vilket hörn som helst. Killen som cyklar på enhjuling behärskade tekniken väl. Borde ha frågat honom om han ger lektioner, tänkte närmast på en ung man i familjekretsen som begåvats med en enhjuling för snart två år sen! Än har vi inte sett nåt resultat av den gåvan, är det nån gåva som fattas månne? Vi halkade in på Steninge Slotts stenlada också som ligger nära å kollade in exklusivt glas och annat som finns för försäljning. Söndag om en vecka den 29 augusti spelas Antikrundan in i ladan. Är säkert jättekul att kolla in om tid finns, men hur de där parkeringsplatserna ska räcka till undrar jag. Å inte är det världens största väg dit heller, tungt i trafiken blir det alla gånger.

Stilla dagar i Vällingby, såg ut så i alla fall. De flesta är tillbaks på sina arbetsplatser idag, de flesta tycker att semesterledigheten försvann alldeles för fort. Jag minns själv hur det var då när jag fortfarande deltog i arbetslivet på heltid. Skittråkigt att gå tillbaks till jobbet å andra sidan minns jag första dagen som den där dagen då vi pratade semesterminnen arbetskamrater emellan och så slank det iväg ett par timmar med mestadels prat och lite försök att komma in i den där gamla arbetslunken som inte riktigt ville infinna sig. Mot slutet av första dagen var vi nog igång till femtiofem procent i alla fall. Dag två var det för det mesta full fart som om den där svunna semestern knappt funnits. Vill bara säga att jag känner med er få som läser den här bloggen i er frustration att vara tillbaks i grottekvarnen.
Glöm nu inte att klicka på bilderna å glutta på dem i ett större format, de blir ett par snäpp bättre så.

Have a nice day folks.

Bryggan vid Södra Grinda.


Södra Bryggan vid Grinda.

Den här bilden på båtens reling och den drömmande mannen
har Agneta tagit. Gillar den skarpt önskar att den varit min.


Vaxholm.

Vi tog en tur med S/S Norrskär till Grinda i går, en riktigt trevlig båttur ut i skärgården som verkligen kan rekommenderas. Norrskär fyller dessutom 100 år i år och är en riktig genuin ångbåt med en intakt tvåcylindrig compoundångmaskin på 320 hästkrafter och klarar 11 knops fart. Hon byggdes på Eriksbergs Mekaniska verkstad i Göteborg 1910 och hette då Sandhamns Express, kom så småningom till Waxholms rederiet där hon fick sitt nuvarande namn.
Efter två timmar nådde vi Grinda, gick iland för att genast klättra upp en bit i klipporna för att hitta en lämplig plats att inta den medhavda matsäcken och lösa lite korsord. Två timmar senare var det dags att ta sig ned för klipporna och åter till bryggan för att äntra Norrskär som strax lägger till för att ta oss åter till den stora staden. Vi ska återkomma till Grinda vid ett annat tillfälle för att utforska ön. Nu softade vi endast och njöt av stillheten och båtresan.

Klart slut.

Nelly.

Burke, Maia, Lucas.

Lucas.

Lukas och William.

Ellen.

Jonathan och Anton.

Anton.

Maia.

Bilder på barn, mest barnbarn och några fler. Barnbarnen är vår framtid glöm för all del inte det.

That´s all folks.