Det är vackert ute i den kära naturen nu. Lövsprickningen är över och träden är snart färdigklädda. Å så de där maskrosorna som är så vackra där de står på ängarna och lyser gyllengult. Så kommer de in på vår gräsmatta, då tycker vi inte att de är vackra längre fast de egentligen är det. Maskrosorna konkurerar snart ut gräset, så ut med lilla spaden och ta bort de eländiga gräsförstörarna, slutar med en hög på tjugo trettio stycken. Känns ju skönt att räddat gräsmattan från dem. Så går vi ut dagen efter och vad har hänt då , jo lika många till har stuckit upp ur mattan. Så där håller vi på år ut och år in. De av oss som inte ger upp alltså, de där andra som ger upp och låter sina gräsmattor lysa gult ger man ju ett ont öga till eftersom de hjälper maskrosen att föröka sig på grannarnas gräsmattor. En fåfäng kamp som naturen till sist vinner, men i alla fall.....

Roger and over now