San F 1988

Här står en tuff kille någonstans mellan San Jose och San Francisco 1988, lägg märke till kulhålet på skylten som varnar för rattlesnakes. Jag drog upp min Colt 45:a och sköt av ett provskott på skylten för att sen posera bredvid densamma. Inte riktigt med sanningen överensstämmande. Hade ingen pistol men det hade ju varit hur lätt som helst att inhandla en sådan, märkliga vapenlagar har de där amrisarna.   

Bron till San Francisco en riktig stor bro tyckte jag då, numera har vi Öresundsbron den slår denna bron många gånger om. Då den stod färdig 1937 var det världens största brospann.

Vid brofästet ungefär där föregående bild är tagen finns en liten rastplats med parkering och informationstavla samt den här biten tvärsnitt av ett redwoodträd. De här jätteträden kan bli ända upp till 115 m höga.   På 60 talet kom amrisarna på att de nog borde skydda de fåtal av träden som fanns kvar efter åratals skövlande. Inte långt från bron finns ett sånt skyddat område

Nånstans inne i San Francisco mötte vi de här våghalsiga skatearna, backarna är branta så de får upp en ansenlig fart och var förvånansvärt skicliga i att undvika att krocka med mötande bilar.

Att kolla in och åka med kabelvagnarna är naturligtvis ett måste då man är i San Francisco och även de här husen var de nu låg någonstans i staden. De är i alla fall ett måste för de flesta turisterna som besöker staden. Så det gjorde även undertecknad, de är läckra och nog ser de lite europeiska ut eller?

That´s all

Folk i rörelse

Tillsammans med fotokompisen Krister drog vi runt på stan med de gamla tidsmaskinerna å drog av en bild här och var. Försökte ta bilder på folk i rörelse samtidigt som jag testade ett nytt 28 mm objektiv på kameran, blir bra vidvinkligt med det. Kommer nog att bli en favorit på den gamle trotjänaren som tyvärr spökar en del. Började med att räkneverket stannade på exponering 9 för en tid sen. Alltså noll koll på hur många bilder som tagits och idag blev det helt plötsligt stopp vid frammatning av filmen varför jag antog att  rullen var slut. Drog oss till Svenska Kort på söder som troligen är den sista fotoaffären i stan med bredd i sortimentet. Där framkallades filmen på nån timme och det visade sig att filmen hade fastnat efter att bild 28 tagits. Ett problem som måste lösas på något sätt. I fotobutiken råkade vi på en känd profil, Bengt Björkbom från Fotosidans bloggvärld som är initiativtagaren till ett gäng analognostalgiker som träffas varannan onsdag på kafe Puck som han bjöd in oss till och som vi naturligtvis hakade på. Vilket fick bli den sista begivenheten denna dag och som också blev ett riktigt roligt avslut på en lång dag med tidsmaskinerna.

That´s all folks       

 

Appropå det här med att rensa tak från is och snö. Till och börja med hur vågar de klättra ända ut till takets kant visserligen har dom livlina? Kan man verkligen lita på den? Det är klart att de kan men läskigt ser det ut. Språkade med en kille som hackar istappar och skottar tak, det finns faktiskt ett par svenskar som gör de här jobben fortfarande även om det stora flertalet numera kommer från de Baltiska länderna. Han berättade om ett bemanningsföretag som hade hyrt in folk från varmare länder där de knappt vet vad snö är, men billig arbetskraft är de.Gubbarna vart utrustade med brandmannayxor av bemanningsföretaget (något som proffsen aldrig skulle använda), bemanningsföretaget hade alltså lika låg kompetens för jobbet som de inhyrda gubbarna som fixade till stora hack rakt igenom takplåten. Någon lär få en stor nota att betala. I min värld är det svårt att förstå logiken med att hyra in billig arbetskraft med låg kompetens när det finna proffs? I slutändan kostar detta oss stora summor, pengar som kanske skulle kunnat bidra till lägre hyror.

Ten four and out

Kaknästornet eller Kakelsetornet som något av mina barn kallade det, för länge sedan. Hörde efter att jag skjutit bilden att normalt är inte tornet upplyst i den här omfattningen. På begäran av allmänheten hade man hörsammat detta och jag hade turen att vara där ungefär precis som belysningen hade slagits på. Det kallar jag flax.

Inte nog med att tornet var tänt, där kom också en ensam skidåkare med pannlampan riktad mot spåret. Han stakade på bra trots att det borde vara begränsande vid kvällsmörker. Det ska till bra med ISO i kameran för att över huvud taget kunna ta en sån här bild mot ett rörligt motiv. Det har jag ganska gott om i kameran, det kallar jag också flax. 

Så hade vi också pojkdrömmen inne på Tekniska Museet. Den svenska repliken av batmobilen som anses vara den bästa av alla byggda. Vilket imponerande bygge, var får dessa entusiasters sin energi ifrån? För inte räcker det med ett år för att skapa ett sådant avancerat tekniskt bygge på sin fritid! Imponerande. 

Under Essingeleden på Lilla Essingen, har jag visat i ett tidigare inlägg men då tagen med den gamla tidsmaskinen och film Tri-x. De här cementklumparna ser ju inte så roliga ut när de betraktas på avstånd, men nära inpå och på rätt plats och rätt ljus så uppstår lite magi tycker jag. Maffiga konstruktioner.

Over and out...

Mycket snack

Hur mår han båtstackarn? Fastfrusen i isen kan det vara bra? Första känslan är att ägaren  inte kan vara speciellt rädd om sin båt. Utombordaren är i alla fall uppfälld, hade det varit min båt hade den lagts upp på land för länge sedan. Å andra sidan vad vet jag, de här gummibåtarna kanske är gjorda för att klara en vinter i spat?  

Vad sysslar den här polarn i hörnet med då? Kanske knäppt gylfen med skjortan? Jag ser också att han har en femtio år gammal mätsökarkamera hängande runt halsen av fabrikat Leica å de är tunga ska ni veta. Ingen plast i dem inte, så det är nog den som tynger.  

Se Sundbyberg och sedan dö, kan man ju hålla med om. Ser lite DDR grått ut eller hur?

Här kan man definitivt undra vad som hänt, döljer det sig något mer i handsken. Kan vi till och med misstänka att här har ett brott begåtts. Finns det något i handsken, en hand är fullt tänkbart å då skulle rimligen snön kunna dölja en hemlighet som avslöjas först när våren smält bort snön. Kanske ska tipsa Mankell att här finns en story att berätta runt en handske.

Eldragning

Pittsburgh med downtown i bakgrunden, översta bilden. Kolla in den fantastiska kabeldragningen på de andra två bilderna. Här blandas högspänning med kabel-TV ledningar och fasta telefoniledningar. Kablarna hänger på husfasaderna och i stolparna virar man bara upp dem i en stor trasselsudd om de är för långa. Klicka på bilderna för att se dem i större format så ser du bättre vad jag menar. Den här typen av kabeldragning påminner mig om länderna runt medelhavet där samma typ av virrvarr är så vanligt. Här på South 15th Street är vi på den äldre delen av Pittsburgh, gatan mynnar ut på East Carson Street där många hus står övergivna sen stålstaden klappade ihop. I alla fall var det så när jag tog de här bilderna för en tio femton år sen. Tiderna förändras och det är inte omöjligt att de är bebodda nu.

Analog lek

 

Var ute och luftade den gamla analoga trotjänaren här om dagen. Efter en sex sju rullar Tri-x börjar det likna bra exponeringar. Kul är det att leka med gamla leksaker. Med film i kameran är det inte bara att skjuta iväg ett par skott på måfå som man kan göra med digitalaren och hoppas på bra bilder. Här gäller det att tänka till om val av bländare och tid, hur mycket ljus finns det, blir det små eller stora kontraster? Kontraster blir det särskilt nu med all den här snön som ställer till en väldans massa problem. Sen finns det bara 36 bilder på filmen självklart vill jag ha ut så många bra exponeringar som möjligt av dem. Alltså gäller det att dra igång hjärnkontoret å tänka till, det är också bra för en åldrande hjärna att den motioneras och hålls igång, de ni folks är något att tänka på va.

Carpe

     

New York 1986

De översta bilderna är tagna från utsiktsplatån på Empire State Building, bra vy från 86 våningen och disigt tyvärr. Tvillingtornen på södra Manhattan har ännu 15 år kvar innan de ska förstöras i en fruktansvärd och totalt meningslös terroristhandling. Vilket foto som är taget i Chinatown är väl självförklarande? De nedersta bilderna är troligen tagna någonstans utmed 5th Aveny och 7 th Aveny i korsningarna  W54 Street och ja vilken då, kommer inte ihåg efter så många år. Kom till New York via flyg från Boston till La Gaurdia Airport där haffade jag en taxi för vidare färd in till NY. Taxiföraren var en eorhört stor äldre färgad kille som såg mer vild än tam ut. Han skulle behövt hål i taket för huvudet så hade han passat bättre storleksmässigt i kärran. Bilresan var en historia för sig, chaffisen låg i ständig fejd med de andra bilförarna och de mest svavelosande kommentarer lämnade hans mun i stort sett hela tiden. Det var mitt i rusningstrafiken och otroligt packat med bilar i alla tänkbara och otänkbara filer. You better take care budshit, var nog den snällaste superlativen som levererades av honom. Det var med stor lättnad jag lämnade taxin vid ankomsten till hotellet.

Ja se det var en resa det.       

Bosättarna

Det här är Taylor Falls, ser oansenligt ut men är en historisk plats, det var hit de kom de nya bosättarna i Minnesota från Skandinavien. Via Atlanten till NewYork därifrån till Michigansjöarna sen via flodbåt på Missisippi River och slutligen via bifloden St Croix River till Taylor Falls. Många utvandrare från Sverige tog alltså sina allra första steg på Minnesotas marker just här. De första kom under de första åren på 1850 talet efter en lång resa nu återstod bara att finna mark att bygga sig ett första enkelt hus att överleva den kommande vintern å de är stränga i dessa trakter. Det är nästan omöjligt att föreställa sig vilka vedermödor de måste ha gått igenom.    

Det här är ett så kallat log house ett typiskt hus som de flesta skandinaviska bosättarna reste efter de första årens röjning av marker bygge av lada o.s.v. När de kom till det nya landet var det bråttom att få upp ett första boställe som oftast bestod av ett litet hus som både var kök och rum för hela familjen. Huset här ovan finns på ett ställe som heter Scandia där man samlat gamla historiska byggnader från den här tiden.    

Detta är den allra första kyrkan "Gammel Kyrka" som restes av skandinavierna i Minnesota. Även den har flyttats till Scandia från ursprungsplatsen.

Här tänder vår ciceron ljusen i gammel kyrkan, om jag minns rätt så var hon svenskättling. 

Den stora granitobelisken restes år 1900 på en av de första svenskamerikanska farmerna en halvmil från Scandia vid Hay Lake som ett Monument to first Swedish settlers .  1850 - 1900 In memory of the first Swedish settlers in Minnesota lyder texten på minnesstenen.

Gammal studio

Ett par mil från Mineapolis ligger Cokato City ett annat mål för vår upptäcksresa. Målet var att besöka The Akerlund Photo Studio, grundaren hette egentligen Gustav Åkerlund men förenklade namnet som så många andra svenskamerikaner till Gust Akerlund. Studin var verksam från 1905 fram till mitten på 1900 talet. Studion är räddad till eftervärlden som ett museum och där finns uppåt en 30000 glasplåtar bevarade. Man ska förstå att för en amris så är 100 år gamla grejer en avsevärd ålder, nationen är ju tämligen ung. En tämligen sann jämförelse är att för oss skulle troligen en antikvitet från 1700 - 1800 talet ha samma dignitet som 100 år för amrisarna. Min gissning naturligtvis.

För 12 år sen bilade jag och mina barn runt i svensktrakternas Minnesota i USA. Vi tog flyget från Pittsburgh till tvillingstäderna St Paul och Minneapolis i Minnesota för att därifrån ta oss via hyrbil till det första stället vi planerat att besöka. Det syns nog på den översta bilden att vi kommit till Lindstrom City i Chisago County, Minnesota, klicka gärna på bilderna för att se dem i större format. En svensk utvandrare vid namn Daniel Lindström lämnade Sverige 1853 för att finna ett lämpligt ställe att bosätta sig i USA och det blev här i det blivande Lindstrom City som blev en stad först 1894 uppkallat efter honom. Hit kom sedan många fler utvandrade svenskar och bosatte sig. Wilhelm Mobergs utvandrarepos bygger på historier nedtecknade av dessa nybyggare. Som syns på bilden med statyn av Karl-Oskar och Kristina (huvudpersonerna i böckerna) vilka är nästan det första man ser när vi bilar in i staden, så blickar Karl-Oskar fram inåt det nya landet ständigt positiv till det nya medans Kristina står vänd åt motsatt håll ständigt längtande hem till det gamla landet. Varje år i mitten på juni firar invånarna Karl-Oskar days där de kröner en Karl-Oskar princess med parad och gatudans och avslutar med fyrverkeri. Svenska flaggor tillsammans med stjärnbaneret vajade på de flesta ställen i staden. Det var onekligen en känsla av historia att befinna sig här dit de första svenskarna kom och med vetskapen om att vid slutet av 1800 talet bodde halva sveriges befolkning i USA. Man kan ju lätt tänka sig att de har blivit många fler nu. Kanske lika många som vi är invånare nu i Sverige, kanske fler. 

Carpe kan man säga...