Stockholms Kommunala Musikskola som det så vackert hette (numera Kulturskolan) där man kunde anmäla sina barn för att lära sig piano, gitarr eller blåsinstument med flera valmöjligheter. Här vid vårterminens avslutning 1980 eller 1981 på Skansen. De flesta minns nog med delade känslor den där första tiden då man som elev var tvingad att få föräldrarna att inhandla en blockflöjt för med en sådan var man tvungen att börja att traggla med innan pianot eller gitarren eller vad det nu var man ville spela fick vidröras. De tokerierna är numera borttagna vad jag förstått, i så fall ett bra beslut. Min äldsta dotter Jeanette med kompis Romina spelar här fyrhändigt nånting som jag inte har något minne av vad det var. Undrar om de själva minns vad de spelade.

Utan att veta ett dugg om denna ormen gissar jag att det är en Snowcorn som är en majsorm som till största delen är vit, den kan förekomma i svagt grön, rosa, och beige. Amelanistisk, och den har röda ögon. I alla fall om jag ska tro på informationen på denna sida www.majsorm.nu, får väl fråga Nicke Lilltroll nästa gång vi träffas.

Må så grankott på er.

Anthon

Nathalie

Ellen

Nelly

Ett par av mina barnbarn och bonusbarnbarn som jag haft den äran att få umgås med den senaste veckan. Härliga busfrön är de allihopa. Det allra bästa med barnbarn är att efter att haft besök av dem eller lånat någon av dem ett par timmar eller ett dygn så tryter ju krafterna till slut. Då lämnar man tillbaks de små ljuvliga varelserna och vilar upp sig tills de kommer på besök nästa gång å då är man fit for fight igen. Det är en del av livets gång och ska så vara, inom en inte alltför avlägsen tid så är de helt plötsligt stora och går i skolan.

That´s all today, sängen lockar med skön sömn.

Här har vi en byst av Lars Magnus Ericsson grundaren av LM Ericsson framför den tidigare huvudfabriken som stod färdig 1942, idag håller Konstfack till här och andra också för den delen. Den gamla telefonhytten passar ju bra in den också, ser ut att vara från 1900 talets början. Lars-Magnus drog sig ur företaget år 1900. Från början trodde Ericsson inte på att de stora massorna av människor skulle vara intresserad av att äga en telefon – han såg den som en leksak för överklassen. Idag är den verkligen en leksak för barn som för vuxna oavsett överklass eller ej.

Kornhams Torg eller flugmötet som torget kallades på tidigt 1800 tal då stadens budningar gick hit och lagrades på torget tills våren kom och roddare kunde ta skittunnorna med sig i båtarna ut på farleden in till Stockholm där de tömdes i vattnet. Lätt att först vad namnet kom sig av, de här jäsande tunnorna måste ju ha varit rena eldoradet för flugorna att lägga ägg i och föröka sig i mängd. Lukten måste ha varit i det närmaste outhärdlig.En del av Slussen, påfarten från Stadsgårdskajen till Skeppsbron som snart är ett minne blott när den gamla slussen rivs och byggs om i glas och betong och all den unika utsikten som finns idag byggs bort med glaskomplex. En skröna säger att om man kommer till en stad där det finns en del konstiga hus, fula alltså. Så ska man leta upp det absolut fulaste huset av alla för där bor arkitekten som skapat alla de fula husen. Av nån anledning börjar jag tro på den skrönan.

Highland cattles eller höglandsboskap på svenska är en koras som kommer från de Skottska högländerna. På vintern är de hemma på Hästa Gård och på sommaren tas de ut på Järvafältet där de är en billig arbetskraft som på ett miljövänligt sätt återskapar det gamla jordbrukslandskapet som håller på att växa igen.
Korna har lång päls och långa böjda horn. De ser nästan ut att höra hemma hos ”Barna Hedenhös”. Eftersom inkorsningar har undvikits i rasen har kornas ursprungliga egenskaper bevarats. Pälsen är ett bra skydd mot vind och kyla i den naturliga hemmiljön – det karga och vindpinade skotska höglandet. Det är inte utan att jag många gånger undrat hur de över huvud taget kan se med allt hår som hänger framför ögonen. Just de här exemplaren verkar vara friserade eftersom det går att se ögonen på dem vilket inte är vanligt.

Under det sista halvåret har jag inte kunnat gå mer än ett par km så har vänster ben värkt som f-n. Min naprapat har har fixat med min rygg, masserat och gjort en mängd bra saker som ofta fått det att kännas bra för stunden. Dock har jag sista tiden inte kunnat sova ordentligt p.g.a att det varit stört omöjligt att hitta en sovställning som inte gjorde ont. Slutade nästan alla kvällar med intag av en alvedon så kom sömnen när smärtan så sakteliga avtog. För en vecka sen ansåg naprapaten att det var dags att få min rygg magnetröntgad eftersom inget tycktes hjälpa. Röngen visade att jag har något som heter spondylolys på ländkota 5, vilket syns på bildens vänstra sida där "scotty dog" (kallas så för att den liknar en skotsk terrier) har en spricka, så ser det ut i ryggkotan på mig plus en kraftig inflammation som jag fått ett verksamt medel mot å då kom sömnen tillbaka ostörd natten igenom. Det enda jag kan göra är att träna upp muskulaturen i ryggen för att på så sätt motverka att den här sprickan rör sig för mycket, för det gör den efter en stunds promenad. Känns som en tuff utmaning. På den högra sidan ser man hur scotty dog har gått isär en bra bit till så mycket att det blivit en kotförskjutning. Det lär göra hemskt ont det också, och jag antar att det även för mig kan utveckla sig till en förskjutning. Hmm här kvarstår en fråga att få besvarad inser jag nu.

Ur led är tiden eller ur led är kotorna...

Ja just det vad ska detta bli? Hittade det vid min promenad på Järvafältet för några dagar sedan närmare bestämt vid Väsby Gård. Ingen där att fråga fanns det. Men nog skulle det kunna bli sittbänkar och bord att ställas ut vid rastplatser av de här skickligt kapade och klyvda trädstammarna. Kanske ska det bli något helt annat, i så fall undrar jag vad. Det här måste ju undersökas, alltså måste ytterligare en promenad förläggas till samma ställe vid ett annat tillfälle. Förhoppningsvis återkommer jag med en förklaring inom rimlig tid eller inte alls.

That´s all today

Stockholms Central Sveriges största järnvägsstation och nordens största resecentrum och hör och häpna har 200000 besökare varje dag. Som om inte det var nog så är den tillsammans med tunnelbanestationen T-centralen den största stationen i norden med drygt 450000 resenärer dagligen. Ja jag vet, inte för nån vecka sen då det var snökaos i Svedala, fick vi kompensation för på priset på ett månadskort från och med idag. Inhandlade därför ett idag.

Nytorget på söder fanns redan på slutet av 1600 talet kanske tidigare också, men finns med säkerhet omnämt från nämda årtal. Den som läst Per-Anders Fogelströms stadserie (och det tillhör faktiskt allmänbildningen att ha läst den serien så gör det om du inte gjort det) vet att torget har en central roll i berättelsen. Vad få däremot vet är att torget har använts som bestraffning och avrättningsplats. Gustav III:s mördare Johan Jacob Ankarström hudflängdes det vill säga piskades i tre dagar på bland annat Nytorget Riddarhustorget och Hötorget för att sen avrättas och steglas på galgbacken på Hammarbyhöjden.

Stadsgårdshissen kallas också Sofiahissen, invigdes 1907 och hade året därpå 245 000 passagerare. Den gick mellan Stadsgården och Katarinavägens övre del. Hissen stängdes 1971 och den övre gröna huskroppen där hissmaskineriet en gång fanns som syns i bild används numera av Carl-Anton som atelje.


Slussen med ståndet där man kan köpa stekt strömming året om och inta som lunch, har aldrig provat men det ska jag innan slussen är ett minne blott i den skepnad som den har nu. I alla fall luktar det gott när man promenerar förbi. Vi i torsdagsklubben brukar avsluta dagen på restaurangen Strömmen sippandes på en öl och glatt språkandes samt beundra utsikten över farleden in till staden. Allt detta kommer att bli ett minne blott då den nya Slussen står färdig inbyggd av en drös moderna huskroppar som täpper till all utsikt från Slussen både ut mot farleden samt mot Gamla Stan. Ur led är tiden och har man som undertecknad varit med om Klararaseririvningen skulle man nästan kunna tro att Hjalmar Mehr har återuppstått.

Keep on klicking.

Våren är på gång, fåglarna sjunger lite mer än tidigare och dagsmeja råder på dagarna då solen är framme. Bänkarna i staden befolkas av läsande personer, härligt att se. Strömmen släpper isen i en rasande fart. Det är nog dags nu, för snön att dra sig tillbaks så vi får börja förbereda oss för den riktiga våren då träden börjar knoppas och snödropparna tittar upp oftast först av alla växter. Därefter kommer nog tussilagon och sen helt plötslig exploderar naturen i en orgie av färger och blomning. Nåt att se fram emot eller hur.

Tyckte att namnet Vällingby passade väldans bra med tanke på all välling på marken, sörjan alltså. Fast namnet betyder egentligen folket på vallingarna fritt översatt till nutida svenska folket på vallarna. Kommer ihåg en del från tiden då Vällingby byggdes bland annat vid torpet Plaisiren borta sen länge, lagrades gammalt skålvirke (byggvirke för gjutning o.s.v). Virket lastades av i en enda stor hög av lastbilarna, varvid naturliga gångar bildades i virkeshögarna. Vi smågrabbar var inte sena att testa de där spännande gångarna, hur långt in vi kunde komma och vart de mynnade ut. Det gällde att se sig för i gångarna eftersom det förekom att spikar satt kvar, samtidigt sprang polarna ovanpå på högen. Det är inte utan att jag ryser emellanåt då jag tänker på att vi hade en oerhört stor tur att ingen någonsin blev skadad. Det är sådana här fakta som pojkars föräldrar sällan får reda på och tur är väl det.

Strålande väder och precis lagom temperatur för promenad tycktes de flesta anse i dag. Det var rena lämmeltåget ute på Järvafältet folk tog sig fram med fossingarna eller skidade ute i terrängen andra fikade vid naturkaféet vid Väsby Gård eller vid Helenas Kafe vid Bögs gård. Nu betyder inte bög i det här sammanhanget vad du kanske tänker, det är riktigt gammal svenska och betyder att gården ligger i en vägkurva. Trots det så är det många som lekt leken hitta bögen när de kommit hit, barnsligt men förmodligen kul just då.

Ave

Idag hade vi besök av var sitt barnbarn, Anton och William. Vi tog med oss gubbarna till ett bra lekställe där det finns mindre backar lämpliga för pulka och snowracer. Men ack vad vi bedrog oss för där fanns diverse gungattiraljer och rutschbana med betydligt större attraktionsvärde än en usel backe att åka ned för och sen behöva ta sig ända upp till toppen igen, gåendes dessutom. Jobbigt jobbigt. Tungt läge alltså. Gunga däremot är ju bättre för då står en morfar eller mormor där och ger fart. Lite choklad och macka i det härliga solskenet förgyllde dagen för gubbarna och de var nöjda med utflykten och det var vi också.

Thirstygang och jag tog efter inmundigande av mat i city en promenad till Slussen och Stadsmuseet. Där vi kollade in Micke Bergs fotoutställning som i alla fall jag gillade skarpt, vad de andra egentligen tyckte vet jag inte men de är inte fotonördar som jag dess värre. Sen fanns där också många fina gamla Stockholmsbilder från Svenska Dagbladets fotoarkiv (donerat till museet) från cirka 50 - 60 år tillbaks i tiden. Staden har förändrats så mycket sen dess, riktigt svårt att känna igen och lokalisera var bilderna är tagna någonstans i Stadsmiljön idag. Vi kollade in modellen på den nya slussen igen å vi gillade den lika lite som förra gången. Av någon underlig händelse hittade vi fram till Klintan, vandrarhemmet bredvid Patricia riktiga namnet är Gustaf Af Klint men båten kallas allmänt för Klintan. Som synes blev jag inspirerad av de svartvita fotona på utställningarna och valde att konvertera mina färgbilder.

Klart slut.

Den gamla matkällaren det enda som minner om att här har stått ett egnahemshus rivet sen många år tillbaka. Tyckte att istapparna gav ett fängelseliknade intryck.
Kyrkvägen som egentligen är en del av den gamla häradsvägen som har månghundrade år i bagaget. Här har många kungliga rest med häst och vagn först på den gamla Enköpingsvägen från Slottet för att sen ta av in på Häradsvägen som ledde till färjeläget vid Lövsta och därifrån med färja till det kungliga sommarslottet Svartsjö Slott på svartsjölandet.

Isolering från kablar ligger i den gamla matkällaren? Kan man verkligen fundera över varför, troligen stulen kopparkabel som rensats från isolering och sen sålts till mindre nogräknad skrotnisse. Ärade tjuvarna har inte vågat lämna in plasten till den lokala återvinningen kan ju komma att bli misstänkta då för bedrägligt förfarande. Kan vara så i alla fall, troligt scenario tror jag.

En dag i juni för ett eller två år sedan hade fotoklubben terminsavslutning på Boule Berså beläget invid Saltsjöqvarn. En öl och vi var redo för att försöka få till bilder på de gamla byggnaderna då under renovering. Saltsjöqvarn stod färdigt 1890, en modern spannmålskvarn med ångdrift, 1916 gick man över till eldrift. Kvarndriften lades ned 1989 av dåvarande ägaren Kungsörnen AB. 1996 köpte byggföretaget NCC Saltsjöqvarns marker med stora kvarnen och startade renovering, i år 2010 är det meningen att 450 bostadsrätter ska vara klara och inflyttningsfärdiga i området där numera hela området heter just Saltsjökvarn. Om Boule Berså med restaurang och boulebana får vara kvar är tydligen inte klart.