Vi startar vår promenad från Kyrkbyn där vi bor tar oss ut på gångvägen du ser här i bild som går parallellt med gamla E18. I bakgrunden ser du det första av mammons tempel och det är Media Markt (allt annat känns puckat) till höger det stora mammonsfältet med affärer. Den röda bilen längst till höger, en Mercedes har kört fast i vägrenen och kommer inte loss. Vi tar oss över i snö upp till knäna för att komma över och hjälpa dem. Ytterligare en bilist stannar till och vi är fyra som hjälps åt gunga upp bilen på vägen igen. Den kvinnliga föraren blev så tacksam att hon gav oss en spontan kram. Alltså dagens goda gärning avklarad.
Uppe vid rondellen här beslutar man om man ska till mammonstemplen vid Media Markt eller till de andra. Vi väljer de andra.
Å här är vi på väg till de andra templen.
Väl inne så måste man bestämma sig vart vill vi, lätt och bestämma....
Just de, här finns ju CD & Bok och här klev vi in.
En bok blev det av Maria Ernestam, "Busters öron" har läst en annan av hennes böcker för en tid sen Kleopatras kam vilken jag tyckte mycket om. Den här för mig nya lovar gott efter ett kapitels läsning. Sen blev det en CD med Van the man Morrison med bland annat de för mig kultlåtarna Gloria och Baby please don´t go från tidigt 60 tal. Vid den här tiden hade jag och ett par kompisar ett band som spelade på diverse ungdomsgårdar i Västerort och just de här två låtarna hade vi på vår repertoar. Barn och barnbarn fyller år i februari å la en massa cirka 2 per vecka, en present inhandlades också i mammons templen just för ett av barnbarnen.

Sen hemgång.

Gillar att plåta den här kyrkan, vet inte hur många gånger hitils men många är det. Tänk dig tillbaks en sju - åtta hundra år, då Bällstaån var en farled i Mälaren, skepp av olika typer seglade förbi kyrkan kanske till och med vikingaskepp vem vet. Kyrkobesökarna kom nog både landvägen och sjövägen på den tiden. Senare troligen redan på senmedeltiden har landhöjningen inverkat så pass att av farleden har det blivit en å.
Tidningarnas nyheter toppas idag av häktningen av den före detta polischefen som på sannolika skäl är misstänkt för flera sexbrott. En man som har jobbat för etik och moral och tydligen också aktivt mot sexbrott. Den här typen av män hur f-n är de funtade ena stunden hycklande att de är rättsskaffens män som motarbetar sexualbrottslingar och samtidigt är just sexualbrottslingar.
Som polischef kan jag tänka mig att man betraktas som höjd över alla misstankar tills bubblan spricker som nu har skett. Hur många unga flickors liv har han förstört frågar jag mig också, han verkar inte ha varit ensam heller, fler har tydligen ingått i kedjan återigen enligt tidningarna så skymtar ett känt namn till där. Tankarna i mitt huvud är hur ska vi kunna skydda våra unga i samhället mot den här typen av missfoster. Hur hittar man dem innan de åstadkommit skada och vad gör vi med dem. De får vård det vet jag men blir dom av med sina sjuka drifter av det??

Märklig värd vi lever i.

I dag knallade vi in på Netonet för att handla en del livsviktiga elektronikprylar. Det vet alla gamla som unga grabbar att elektronikprylar det är viktiga grejer och därmed livsviktiga för vårt fortsatta välbefinnande. Men vad skådade mitt norra öga om inte en Microbuggy High Speed Series, en läcker liten skapelse 11 cm lång och 8,5 cm bred och några cm hög. Kärran har inbyggt batteri som laddas via controllern bara det alltså, körtiden på en laddning verkar vara riktigt lång får återkomma med information om det vid ett senare tillfälle när jag vet mer. Ja ni vet hur det är man blir som barn på nytt med såna här fina inovationer av leksaksfabrikanterna och priset 149 kronor är ju att betrakta som gratis.

Finfina grejer sa Gustav Gjejer

I ett litet skogsparti inte långt ifrån där jag bor står denna skönhet parkerad för sista gången för att invänta evighetens förmultelse. Av den delade framrutan gissar jag att det är en Volvo PV444 tillverkad under åren 1944 till 1957. Motorn var en B4B rak fyrcylindrig topventilsmotor med en effekt av 40 hk. 1950 till 1955 hade motorn vässats för att ge 44 hk och de sista åren av just den här modellen (1955 till 1957) var den upphottad till 51 hk. Under de här 13 produktionsåren ändrades och förbättrades naturligtvis massor av detaljer, och för varje ny modellversion fick den en bokstav till i namnet, PV444B upp till PV444L. Hur den har kunnat hamna här inne i skogspartiet är lite av en gåta för mig, det står träd i vägen överallt? Var nog länge sedan som den kom hit och då var det troligen ängsmark fram till skogskanten där den är parkerad för gott.

Nu är förkylning och andra krämpor på tillbaka gång, alltså är det läge att bygga upp konditionen igen. Två tuffa dagar med motionssim under veckan som gick, där tre simborgarmärken togs båda gångerna. Du förstår säkert att det betyder tre gånger 200 meter lika med 600 meter. Det är ganska mycket då man som jag har tappat en hel del kondis den sista månaden och känns i kroppen kan jag tillägga. Idag en halv mil på skidorna, jädrans skönt, nu gäller det åka så länge snön behagar ligga kvar. Inte är man ensam i spåret heller, förbluffande många motionärer som skidar på. En del blir man omkörd av som om de vore en Gunde Swan ute på träning, andra löper på i lugn motionstakt. Stakade förbi rätt många själv faktiskt så konditionen är nog inte helt kass.

Mera ös i spåret för sjutton gubbar...

Den som kontrollerar myntningen kontrollerar även valutans värde. Mynt och sedlar kan användas för propaganda genom bild och text. Det är vanligtvis staten som har mynträtt. I dag sprids kunskap om förändring i valutasystemet genom massmedia. I äldre tider var det ofta kyrkan som genom prästen förmedlade informationen.

Från Myntkabinettet i Stockholm.

Här besöker torsdagsklubben Myntkabinettet och fastnat vid informationen om vårt lands första stora myntförfalskare Petter Stenberg 1821 - 1906. Han var under 50 år landets kanske skickligaste förfalskare av mynt, sedlar, växlar mm. Han satt fängslad i cirka 30 år på bland annat Varbergs fästning och Malmö fästning. Dock kunde Petter fortsätta med sina förfalskningar i fängelset, vän av ordning kan ju bara ställa sig undrande till hur det kunde gå till. Var väktarna involverade kan man undra för nog borde Petter behövt tillgång till ganska avancerad utrustning även bakom murarna, minst sagt underligt. Han erkände aldrig ett brott och stöttades av hustru och mor som gick fria men bevisligen hjälpte honom när han satt inne.
Här ligger en gravad hund som El Sayed skulle sagt.


Sen tog vi oss till Slussen och för att kolla in Fotoutställningen Slutstation Slussen där 16 unga elever från Kulturama hängt bilder från just Slussen. Även den kände fotografen Gunnar Smoliensky var representerad med fyra alster från 50 talet gissar jag.

Klick klick.

Maskin Expo på Barkarbyfältet i somras, där fanns som alltid maskinveteranerna eller maskinskyddarna kanske de kallar sig. I alla fall räddar de gamla maskiner till eftervärlden. Just detta är en motor till en Vertol helikopter Hkp 4 (Boeing Vertol 107) skulle jag gissa, den utvecklar 1350 hästkrafter. Dessutom har Hkp 4 två identiska motorer så den totala effekten är 2700 hästkrafter inte undra på att den sörplar bränsle. Den väger 4,9 ton olastad och får lastas upp till 8,6 ton total vikt, och då kapabel till en hastighet av 270 km/h med en maximal räckvidd av 110 mil. Lite spännande att tänka att just den här motorn kan ha suttit i någon av de allra första 10 Vertolhelikoptrarna som leverades just till F8 Barkarby 1963. När motorn sparkade igång utan ljuddämpare var ljudet öronbedövande för att inte tala om vilken effektiv fläkt den är utrustad med, syns på gubbarna där håret står på ända.

Boy´s Toys alltså....

En skrotfärdig van lämpades av på ett ställe utmed min promenadstig. Varje dag hade något nytt kraschats på bilen av unga herrar i skydd av mörkret kan jag tänka mig. En dag hade sidorutan slagits ut med en stor sten som låg kvar inne i bilen. Fina mönster uppstod i det som var kvar av rutan och blev till prismor där ljuset bröts och skapade i mina ögon vackra färger och effekter.

Ja så är det gott folk här öser jag på med samma tema så länge vi har vinter och den är så här vacker som nu. Mer än så har jag inte att säga. Jo kanske, att du som har möjlighet att gå ut med kameran kommer att ångra dig om du inte tar ett par skott på naturen. Rätt vad det är så är det bara blask och blött och grått.

Så ila ut nu.

Den har funnits länge här kyrkan, mer än åtta hundra år. Nu såg den inte ut så här på slutet av 1100 talet då den uppfördes. Enligt vad jag läst mig till så var det en låg fönsterlös byggnad utan bänkar. Herre min je tänk att behöva stå under hela predikan. Fast det är klart då är det näst intill omöjligt att inte somna, fanns säkert en tanke bakom det. Kyrkan eldhärjades i slutet av 1200 talet och den gamla romanska kyrkan fick ett återuppbyggande i gotisk stil. Det nuvarande utseendet fick den i huvudsak på 1400 talet. Man kan känna historien kan jag tycka när man betänker att kyrkan fanns här innan Stockholm ännu fanns på kartan. Kyrkan har också haft ett celebert besök av Lasse-Maja i början på 1800 talet då han passade på att stjäla kyrksilvret, han blev fasttagen och fängslad 1813 på Carlstens fästning i Marstrand. Där lär han inte mått så bra vår första stora dragqueen.

Ut å plåta med kamerorna nu folk.

På Bögs gård som ligger på Sollentunas del av Järvafältet finns Islandshästar att hyra för turridning. Vilket jag provat en gång, de här djuren är ju lagom höga inte som de där andra normala ridhästarna där det känns som att sitta högt upp i himlen. Dessutom töltar de så man skuttar inte allt för mycket upp och ned i sadeln, och så är de lugna inte så där stingsliga som de där oroliga ridhästarna. Passar alltså utmärkt för en hästnovis att rida på tur med, hmm nu blev jag lite sugen på att lura med några på en ridtur.

Av mannen som inte kan prata med hästar....

Jag är fett förkyld som det heter numera, ibland hostar jag så jag tror att lungorna ska komma upp. Har tid hos fältskärn i morgon så får vi se vad han kan hitta på. Får lätt lappsjuka av att sitta inne så jag provade en liten promenad på eftermiddagen idag vid Säby Gård. Tog bara 15 minuter så var hostan där och som om inte det räcker har jag en jävla ischias som som också den drog igång för fullt efter 15 minuter. Tvärvändning tillbaka till bilen hostande och haltande som den värsta gamling vars bäst före datum överskridits med bred marginal. Men vilken vacker dag med solen som sken hela dagen, kallt förvisso men det uppvägs lätt av den vackert snöklädda naturen.

Så tycker jag i alla fall.

Ja så kom nästa på besök den här gången en ung herre, och vad sa han om inte nu ska jag leka med smurfarna så fort han kom innanför ytterdörren. Ni börjar haja nu va.... Att de här små figurerna från anno dazumal är riktigt ordentligt skarp hårdvara. Dess värde går inte att mäta i kronor eller ören, här är det känsla för vintage-leksaker och dess förmåga att locka fram den kreativa leklusten hos barnet som är det bestående värdet. Här fick smurfarna också utstå en vild batalj med de moderna hoppgrodorna och hoppabilar som kom inrusande mellan leden.

Leve smurfen

På Hornsgatan 82 på söder öppnas en gammal försynt port mot ett valv och en en stenlagd gård. Bysis är en historisk byggnad med lika historiska lokaler. Åren 1781-1872 inrymdes här Stockholms Bysättningshäkte, en tid då huset hade en helt annan renommé än idag. Här satt skuldsatta stackare, förbannade av sina långivare utanför gallret. Med lite fantasi kan man se fyllbultarna sitta här med en hård brödbit och löss i håret. Många storverk har diktats här när skalderna satt av sina skulder. C-M Bellman var en av dem. Idag är Bysis en trevlig krog på Söder, ett par kvarter från Mariatorget. Vad det gäller fyllbultar så finns de kvar än i dag i den lilla parken invid Bysis, där sitter de samhällets olycksfåglar samlade runt sina ölburkar i alla fall under de varma månaderna på året.

That´s all folks

Det kom en liten tjej på besök en stund i dag, då tar jag fram de gamla smurfarna som alla mina barn lekte med en gång i tiden. Det är närmast konstigt att de är ett så säkert kort även i dessa dagar av dyra leksaker som ofta har en drös med knappar att trycka på och som producerar en mängd ljud. Efter ett tag känns det som oljud i alla fall för en otränads öron. Men smurfarna det är grejer det, funkar lika bra för en treåring som ettåring. Vore jag leksaksfabrikör skulle jag givetvis ta upp produktionen av dessa små mysiga figurer och sen köra en reklamdrive för den enkla leksaken.

Det om detta.....

And all this snow is mine....


Bilder från igår, kan det bli vackrare ute i naturen än nu, speciellt om solen kommer fram och lägger på lite släpljus? Väntar på att den envisa förkylningen ska släppa, så fort den gör det ska jag klämma på mig laggen och frusta fram i skidspåret som en gammal envis Sixten Järnberg med jävlar anamma som ledstjärna. Vi besökte BSDK:s lördagsdans i dag och utmanade våra förkylningar med många bugg och ett par foxtrotar, funkade gott för mig men A segade ihop och kände sig nyförkyld.