skip to main |
skip to sidebar

Stockholms Kommunala Musikskola som det så vackert hette (numera Kulturskolan) där man kunde anmäla sina barn för att lära sig piano, gitarr eller blåsinstument med flera valmöjligheter. Här vid vårterminens avslutning 1980 eller 1981 på Skansen. De flesta minns nog med delade känslor den där första tiden då man som elev var tvingad att få föräldrarna att inhandla en blockflöjt för med en sådan var man tvungen att börja att traggla med innan pianot eller gitarren eller vad det nu var man ville spela fick vidröras. De tokerierna är numera borttagna vad jag förstått, i så fall ett bra beslut. Min äldsta dotter Jeanette med kompis Romina spelar här fyrhändigt nånting som jag inte har något minne av vad det var. Undrar om de själva minns vad de spelade.

Utan att veta ett dugg om denna ormen gissar jag att det är en Snowcorn som är en majsorm som till största delen är vit, den kan förekomma i svagt grön, rosa, och beige. Amelanistisk, och den har röda ögon. I alla fall om jag ska tro på informationen på denna sida www.majsorm.nu, får väl fråga Nicke Lilltroll nästa gång vi träffas.
Må så grankott på er.

Highland cattles eller höglandsboskap på svenska är en koras som kommer från de Skottska högländerna. På vintern är de hemma på Hästa Gård och på sommaren tas de ut på Järvafältet där de är en billig arbetskraft som på ett miljövänligt sätt återskapar det gamla jordbrukslandskapet som håller på att växa igen.
Korna har lång päls och långa böjda horn. De ser nästan ut att höra hemma hos ”Barna Hedenhös”. Eftersom inkorsningar har undvikits i rasen har kornas ursprungliga egenskaper bevarats. Pälsen är ett bra skydd mot vind och kyla i den naturliga hemmiljön – det karga och vindpinade skotska höglandet. Det är inte utan att jag många gånger undrat hur de över huvud taget kan se med allt hår som hänger framför ögonen. Just de här exemplaren verkar vara friserade eftersom det går att se ögonen på dem vilket inte är vanligt.
Under det sista halvåret har jag inte kunnat gå mer än ett par km så har vänster ben värkt som f-n. Min naprapat har har fixat med min rygg, masserat och gjort en mängd bra saker som ofta fått det att kännas bra för stunden. Dock har jag sista tiden inte kunnat sova ordentligt p.g.a att det varit stört omöjligt att hitta en sovställning som inte gjorde ont. Slutade nästan alla kvällar med intag av en alvedon så kom sömnen när smärtan så sakteliga avtog. För en vecka sen ansåg naprapaten att det var dags att få min rygg magnetröntgad eftersom inget tycktes hjälpa. Röngen visade att jag har något som heter spondylolys på ländkota 5, vilket syns på bildens vänstra sida där "scotty dog" (kallas så för att den liknar en skotsk terrier) har en spricka, så ser det ut i ryggkotan på mig plus en kraftig inflammation som jag fått ett verksamt medel mot å då kom sömnen tillbaka ostörd natten igenom. Det enda jag kan göra är att träna upp muskulaturen i ryggen för att på så sätt motverka att den här sprickan rör sig för mycket, för det gör den efter en stunds promenad. Känns som en tuff utmaning. På den högra sidan ser man hur scotty dog har gått isär en bra bit till så mycket att det blivit en kotförskjutning. Det lär göra hemskt ont det också, och jag antar att det även för mig kan utveckla sig till en förskjutning. Hmm här kvarstår en fråga att få besvarad inser jag nu.
Ur led är tiden eller ur led är kotorna...

Ja just det vad ska detta bli? Hittade det vid min promenad på Järvafältet för några dagar sedan närmare bestämt vid Väsby Gård. Ingen där att fråga fanns det. Men nog skulle det kunna bli sittbänkar och bord att ställas ut vid rastplatser av de här skickligt kapade och klyvda trädstammarna. Kanske ska det bli något helt annat, i så fall undrar jag vad. Det här måste ju undersökas, alltså måste ytterligare en promenad förläggas till samma ställe vid ett annat tillfälle. Förhoppningsvis återkommer jag med en förklaring inom rimlig tid eller inte alls.
That´s all today